Gott nytt löparår!

Egentligen är mitt löparår inte slut än. Jag började springa den 22 april men jag ska inte vara en sådan som hänger upp sig på sådant. Det här säger statistiken om 2013:

Så blev 2013: Komma igång och komma igen

Jag lyckades verkligen förvåna mig själv. Från att vara en sådan som inte springer har jag blivit en sådan som har sprungit nästan 60 mil. Fyra lopp med tillhörande medalj och bananer blev det också.

Vårruset: Min första medalj och tillhörande banan

Mina bästa tider: Mitt första lopp, Vårruset (5km) på 29:54 och årets sista lopp, Hässelbyloppet (10km) på 58:24. Jag knäckte timmen och förstörde benhinnorna på köpet men det var det nästan värt.

När jag har varit ute och rest har jag passat på och tagit revansch. Det vill säga jag har sprungit på dessa perfekta löparspår som jag har ignorerat i mitt tidigare liv.

Stirling University Campus - perfekt för löpare

Och så blev det en rehab-sväng också med nålar i benet och avgjutning av fötterna. Vad gör man inte för att kunna fortsätta springa.

Att börja springa har överträffat alla mina förväntningar. Det är kul, både nära och avlägsna bekanta hejar på och jag har träffat många nya människor. Jag trodde att det skulle vara tråkigt och att de flesta skulle håna mina bedrifter. Istället blev det löparglädje och ett mycket bättre självförtroende. Ett win-win på många plan.

Jag brukar inte avge några nyårslöften. Om någon skulle kräva ett så skulle det bli att hålla sig skadefri. Jag skulle vilja springa ett lite längre lopp, en halvmara. Men det är en önskan, inget löfte.

Ett sådant där nyårs-löfte som jag aldrig skulle hålla skulle kunna vara att göra sit-ups varje dag. Att träna styrka regelbundet. Men vem vet, jag kanske lyckas förvåna mig själv igen.

Idag blev det årets första runda, intervaller. Kul. Ikväll blir det choklad och några avsnitt av serien "Äkta människor".

Gott nytt år!