Tjejlopp

Egentligen hade jag tänkt skriva någonting helt annat. Om jultider. Deadlines. Mitt förhållande till Aladdin-askar. Om träningen som inte riktigt tar fart på grund av virus och baciller.
Men det får bli en annan gång. Nästa jul kanske.

Nej, idag när jag tog en paus från jullovet och prokrastinerade framför datorn upptäckte jag att anmälan till en halvmaraton för kvinnor var öppen. Klickklickklick och så var jag inne på sidan för loppet. Jag och Lisa har varit lite intresserade av det här loppet, en halvmara känns som en kul utmaning. Att den ligger ganska tidigt i säsongen tyckte vi var bra för 1. ligger ganska många andra lopp som vi/jag vill springa på hösten och 2. skulle det vara en bra motivation att hålla igång träningen över vintern.

Men så är det detta med tjejlopp. Jag är faktiskt varken för eller emot det. Jag kan tycka att det är lite trist att det blir lite mer myspys över tjejloppen och att det lätt blir "ett glatt tjejgäng som ska lunka runt". Det blir fika efteråt. Mysigt.

En typisk fråga inför tjejmilen låter förresten så här:
– Åh, du ska springa tjejmilen, hur lång er den?
– Exakt en mil...
– Aha, det är så alltså.

En mil är en mil även för tjejer.

Å andra sidan, om denna lite mer mysiga och mindre testosteronstinna atmosfär får fler kvinnor att anmäla sig och därmed börja springa tycker jag bara att det är bra. Jag vet ju själv att det är ett ganska stort steg att komma igång. Och vi är alla vuxna människor och kan välja själva vilka lopp vi springer i eller inte.
Helt enkelt har jag inte fått någon större huvudvärk över tjejlopps-frågan.

Men nu detta. Som får även mig att reagera och fundera över att inte springa just det här loppet.
Så här står det på hemsidan för Women's Health Halvmarathon:

"Efter målgång belönas du med loppets specialdesignade smycke från SNÖ of Sweden (värde 349 kr) istället för en medalj som ligger och dammar i byrålådan."

Vad? VAD!?! Ingen medalj? Varför tror ni att jag springer? För ett specialdesignad smycke som ligger och dammar i byrålådan? Jag vill ha en medalj! Som jag kan hänga runt halsen efter loppet, bli fotat med, hänga på det icke så diskreta stället i hallen så att alla som vill har en chans att kommentera min sportiga insats. Vad ska jag med ett smycke till? Det kan jag gå och köpa själv men en medalj, en medalj kan jag bara springa mig till!

Jag har börjat kolla efter andra lopp som går ungefär samtidigt och hittade SpringCross, ett terränglopp på 6, 12 eller 18km i Stockholm. Förutom att man får en riktig medalj (det finns både guld och silver faktiskt) är en fördel att det är just terräng. Mina benhinnor och knän skulle nog tycka mer om det än 21km asfalts-löpning. Ok, jag kommer att missa

"sevärdheter som ABBA The Museum, Cirkus, Skansen, Blockhusudden och Kaknästornet"

men det är ju inte direkt så att det är läge att springa in på ABBA The Museum och hälsa på Björn och Benny när jag ändå är där. Just nu säger jag: hellre 18km i skogen genom lera och en medalj än 21km på asfalt och ett smycke.

Vad tycker du?