Champagne och choklad

Jag är fortfarande förkyld. Har inte sprungit på 10 dagar och börjar bli grinig för det. Kommer jag någonsin att springa igen? I helgen får det vara nog, bihålorna och benhinnorna (ska vi kalla dem för B&B?) får finna sig i det.

I måndags var jag bjuden på 70-års fest och på morgonen trodde jag faktiskt inte att det var en bra idé att åka dit. Men Anja lade upp den perfekta planen för mig: att ta pendeln med en bra bok som sällskap först och ta taxi den sista och krångliga biten. Väl framme blev jag mottagen med ett glas champagne och tänkte: varför inte. Det är ändå måndag, det regnar, det är nio grader och jag går redan på en blandning av Ipren och Alvedon.

Det blev riktigt trevligt. Champagnen var lösningen till nästan allt. Bihålorna kändes bättre, livet kändes bättre och vädret spelade ingen roll. Jag satt inomhus och pratade med trevliga människor och firade en pigg och glad 70-åring som för övrigt är en trevlig människa.

Jag bestämde mig att göra sådant oftare. Dricka champagne på en måndag när livet känns mindre roligt. Det piggar upp.

I present fick jubilaren två askar chokladtryffel. Han blev glad. Som sagt, en trevlig prick.

Choklad, choklad och ännu mer choklad

Jag har springförbud just nu. Jag är förkyld med ont i halsen och kroppen och benhinnorna tycker att jag har överdrivit intervallträningen på sistone. Naprapaten höll med, gjorde sina tricks med nålar och laser och massage och skickade hem mig med förhållningsordern att vila åtminstone till midsommardagen och att skippa intervallerna ett tag.

Imorgon är det midsommarafton och jag har fått ordern (jag, ännu en sådan) att fixa efterrätt. Chokladkaka med jordgubbar ska det bli. I affären idag kom jag på att jag hade glömt hur mycket mörk choklad jag behövde, köpte 200g för säkerhets skull. Sedan blev jag osäker, ska det vara bak-choklad eller finchoklad? Bäst att säkra upp och köpa både sorterna, man vill ju inte stå där med fel choklad och ännu mindre med en misslyckad efterrätt. Hela midsommarafton skulle bli förstörd.

Hemma upptäckte jag att behöver 100g.

Vad ska jag göra med resten?

Du underbara maj (och juni)

Jag har inte hunnit skriva så mycket på den här bloggen på sistone. Eller egentligen inte alls. Den underbara månaden maj kom i full fart och höll mig sysselsatt.

Jag har

• varit i Madrid med mina barn för att hälsa på en god vän
• varit på kurdisk bröllop (kan bokföras som träningspass i kurdisk dans)
• varit i Göteborg på Vetenskapsfestival med Lisa
• hälsat på mina svärmödrar och svåger på Torsö i Västergötland
• sprungit VårRuset
• haft min syster på besök
• åkt 46 mil på en dag för att se Harry Potter utställningen i Norrköping

Tro det eller ej, jag har även jobbat och sprungit en del. Jag kunde ha jobbat lite mera kanske. Om jag kunde ha trollat fram lite mer tid. Självklart skulle jag alltid vilja springa mera men det har varit lite svårt att hitta ett nytt träningsupplägg efter halvmaran.

VårRuset - ett lopp med medalj och choklad. 

VårRuset blev mitt första lopp i dåligt väder. Det regnade ganska mycket och förutom några tusentals tjejer tyckte även sniglarna att det var en fin kväll för att korsa vägen till andra sidan där gräset säkert är grönare och saftigare. Lilla snigel, akta dig, här kommer de snabba tjejerna som tar mer hänsyn till vattenpölarna än dig. Stackars lilla snigel.
Men fort gick det, tekniken svek mig och jag var alldeles för fort i början - passerade 2km markeringen efter 10 minuter. Efter det gick det lite långsammare och jag kom i mål på 27:49.

Början av löprundan på Torsö

Bara två dagar innan hade jag sprungit på Torsö i strålande sommarväder.

Problemet med korta distanser är att jag inte vet hur jag ska lägga upp det. Jag känner att jag måste springa så fort jag bara kan redan från början och det blir lite stressigt. Jag tycker nog mer om att springa en längre distans och att kunna ta det lite mer som det kommer. Så länge som jag rör mig framåt är det ok. Som den här fina turen som råkade bli 14km:

Så vad händer nu? Just nu är jag faktiskt också förkyld, precis som Anja. Imorse sa min kropp högt och tydligt att det inte alls var någon bra idé att åka till Stockholm men att jag skulle gå och lägga mig igen. Efter några timmars sömn med feberdrömmar kändes det lite bättre. Min kropp kanske ändå kan förlåta mig för alla galenskaper jag hittar på. Imorgon ska jag ta mina ben till naprapaten och förhoppningsvis blir de glada efter det.

Planen är att bli snabbare på milen. Tre lopp väntar: Tjejmilen, Kung Björn och Tunnelloppet.

Riktigt förkyld

Hosta och snuva medan det är 20 grader sommar ute. Jag måste ta paus från joggandet. Nu blir det bara choklad. Och vitlök.

Blir astmatiker förkylda av träning?

Jag får nästan alltid ont i halsen dagarna efter jag tränat har jag börjat märka. Nu kanske jag är litet hypokondrisk men...

Jag har (behandlad, symtomfri) astma och lever med återkommande förkylningar. Om jag ska tro sajten Löparhälsa, ska jag helst undvika att träna tills förkylningen läkt ut. 

En bekant blev avrådd från löpträning av lungkliniken när hon gick på kortisontabletter mot astma och fick uppblossande infektion så fort hon tränade. Men så illa är det inte för mig.

Har nu i alla fall inte tid att vänta på obestämd tid på att bli helt frisk, för det finns liksom inte på kartan med astma, det får räcka med att jag är astmasymtomfri. Men har bestämt mig för att jag kanske ska vara mer tillfreds med att jag tränar två gånger i veckan, inte tre. Det tar nämligen några dagar innan förkylningskänslan lägger sig efter ett pass.

Astma betyder inte bara astma, det betyder förkylning när man joggar?

Vaknat!

Nerver och muskler har vaknat. Den första impulsen är inte längre att vila. Eller undvika en brant backe med cykeln. Kan det vara på grund av träningen?..

Sprzzzzxxxx! tycker nerverna

Söndag: 4 intervall ( 5 min jogg +  2 min gång). Fick håll, men det gick ändå.