Just nu är det mycket. Årets största deadline närmar sig och jag springer en mental maraton. Varje dag.
Fast egentligen är det mer som mycket intensiv intervallträning. Jobba en timme. Pusta ut fem minuter. Jobba en timme till. Pusta ut. Riva av några saker på listan till. Pling, ett mail i inboxen. Gör om gör rätt. Tillbaks till startlinjen. Intervallöpning i uppförsbacke. Trött? Nej, du orkar nog en till. Och en till! Borta vid horisonten glittrar mållinjen men jag går inte i mål idag heller. Jag kanska kan jobba lite på kvällen, dagen är ju inte slut än. Eller förresten, det är en dag imorgon också.
Så kan man hålla på och medan jag gör det undrar jag, någon stans där längst bak i huvudet: varför gör jag så här mot mig själv? Varför började jag inte i tid?
För att jag vet, även om jag hade gjort det hade jag ändå suttit här och utnyttjat den sista dyrbara tiden. Same same but different.
Inför en dag med intervall-jobb gäller det att ladda upp korrekt. Stadig frukost. Bekväma kläder som tål svett. Sätta upp håret så det inte stör. Stretcha för att undvika dator- och nack-axlor. En vanlig skada hos intervall-jobbare.
Jag skulle behöva en app, som RunKeeper, som talar om för mig hur duktig jag har varit. Och som talar om för mig vad jag ska göra.
– Next intervall: 25 minutes speed-writing
– Current pace: 50 characters per minute
– Next intervall: 5 minutes slow (det betyder toa-paus)
– Next intervall: 30 minutes fast
Kosten för en intervall-jobbare varierar. Jag äter mindre ju närmare deadline jag kommer. Till och med chokladkonsumtionen minskar. Blodet behövs i hjärnan, inte i magen.
Idag gjorde sig benen påminda. De kliade. De ville inte sitta vid ett skrivbord. De ville få på sig träningskläder. Ut och springa i snön. Jaja, sa jag, imorgon får ni det. Ett långpass. Ett relativt långt långpass för ben som vill springa men kan få för sig att göra ont efteråt. Efter långpasset för benen blir det ett intervallpass för hjärnan igen.
Och när jag är klar med allt... ska jag ta det lugnt, ligga på soffan en helt vanlig veckodag och läsa en bok, gå på stan och köpa kläder, gå till frisören, städa skrivbordet, lyssna på musik... det kan bli stressigt att hinna med allt.
Men så är det just nu i alla fall, tyck inte synd om mig för det gör inte ens jag själv. Det är helt och hållet mitt eget fel att det är som det är, det går över den här gången också och så länge som jag faktiskt kommer ut imorgon förmiddag för att springa är jag rätt så nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar