Grattis på 2-årsdagen!

För två år sedan tog Anja och jag våra första stapplande steg i löpspåret. Vägen dit var lång och allting annat än självklart men när vi väl hade tagit oss igenom första passet kände vi oss som hjältar. Jag var fast direkt.

Men om någon hade sagt att vet du vad, om två år ska du snart springa din tredje halvmara, du tränar regelbundet på gymmet och förbereder dig för en triathlon, ja då hade jag skrattat högt och länge. Jag skulle bara ut och springa lite, bara göra någonting för att rädda kroppen från det pågående förfallet.

En dag som denna sträcker jag lite extra på mig. Jag fixade det, jag gjorde en rejäl förändring i mitt liv och känner mig piggare och starkare än på länge. Jag kan göra en hel del saker som jag absolut inte kunde göra för två år sedan. Och jag vet att jag kommer att kunna göra fler otänkbara saker om jag fortsätter träna. Det är roligt också, det där med träning och om jag verkligen ska hitta en nackdel så är det att det tar tid. Massor med tid. Det kostar en del också. Men det är jag värd!

Mina första löparskor. Lite slitna, numera är de med på gymmet.

För den som gillar siffror: Jag har sprungit 2119 km, tränat i 278 timmar och 21 minuter och gjort av med 152 340 kalorier. Jag har gått ner 6 kilo och köper numera de flesta kläder i en storlek mindre.