Mitt träningsschema tyckte att det var dags för långpass och egentligen hade jag ingenting emot det. Jag tog på mig allt i merinoull jag kunde hitta, vände i trappan för att hämta en extra buff och den tjockare mössan, tvekade lite men gav mig ut.
Efter 10 minuter hade jag blivit lite varm.
Efter 15 minuter la musiken av. Dottern had loggat in på spotify på sin egen telefon med min login. Tough luck, resten av löpturen fick jag lyssna på trampet av mina fötter och tant RunKeeper var femte minut. Det var förvånansvärt trivsamt att springa i tystnad.
 |
| Fyrisån med is och sol |
20 km blev det. I slutet frös jag rätt mycket och önskade att jag hade tagit en till sväng uppför trappan för att hämta skaljackan. Men det var för sent, bara att springa vidare. Hemåt. Till värmen. Duschen. Jag började längta efter en bastu. Varför har vi ingen bastu? Känner jag någon med en bastu som kan bli min nya springkompis på kalla dagar? Kan jag springa in på gymmet och sätta mig i bastun där?
Viktiga tankar som dyker upp under långpasset. Precis innan bastu-drömmerna funderade jag över julen. Hur skönt det kommer att vara att nu slippa julmaten som aldrig, aldrig tar slut och egentligen bara smakar bra vid första tuggan och som bäst när man precis lagar den och provsmakar. Matlagningen och dofterna framkallar julkänslan men själva julbordet - nja. Fördelen med att vara hemma hos sig är att ingen trugar i en mer mat. Men mer choklad har det blivit.
 |
| Let it snow! Snökanonerna gör snö för skidåkarna. |
Nu väntar nyår, löften och deadlines. Löpning, lopp och styrketräning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar