WOW!

Bara några dagar efter triathlon var det dags för nästa test: PT Kayleighs examen. I mitt stilla sinne hade jag tänkt fråga henne om vi inte kunde skjuta upp galenskapen i en vecka, jag hade ju gjort en triathlon.

Men när hon kom hon in på gymmet och frågade om jag visste vilken dag det var gav jag upp. Bara att bita ihop och köra.

Uppläget var såhär: först ett max-test och sedan en fitness test.

I max-testet fick jag först gå 50 meter, med 64 kilo i händerna. 32 kg i varje. Tyngre än kassorna från Ica, får jag säga. Efter det blev det triceps dips och pull-ups till max. Ja men varför inte. Eller om det var tvärtom, sånt är faktiskt svårt att komma ihåg. Jag fick koppla bort hjärnan för att låta bli att tänka "jag kan inte".

"You constantly put in hard work and it pays off" - Nice!

Fitness-testet bestod av ett cirkelpass: 5 pull-ups, 10 push-ups och 15 squats. Så många gånger som möjligt på 20 minuter. Jag skulle själv uppskatta hur många rundor jag skulle klara, var på väg att svara fyra (ja men vad då, jag hade ju faktiskt gjort en triathlon bara tre dagar tidigare) när Kayleigh sa 6. 

Ok då.

Efter hälften av tiden är jag klar med 4 rundor av det som för varje runda blir mer av en tortyr. Jag hänger på stången för att göra mina fem pull-ups och tänker vad bra, då kan jag ta det lugnt. "Lugnt" finns inte denna dag, Kayleigh säger att vi ökar målet till 8 rundor.

Runda 9 är inte vackert. Push-upsen gör ont och jag ramlar nästan på den sista. Klarar mina 15 squats på mindre än 30 sekunder.

WOW. Jag har gjort det, visat främst mig själv att jag kan så mycket mer än jag tror. Hjärnspöken kämpar för sin överlevnad. Hur gör vi nu?

Tre dagar senare har jag fortfarande ont i armarna. Men jag är glad ändå. Nu blir det sommarträning, vad det nu kan vara.