Kanske redo

Idag började jag att plocka ihop alla saker. Provade neoprenmössan men den satt inte alls bra. Kanske var den ändå för stor? Istället lyckades jag klämma mitt huvud i två badmössor. 

Nu är frågan om jag förfryser hjärnan eller klämma ihjäl den. I öronen har jag öronproppar.

Öronproppar och dubbla mössor

Det är rätt mycket som ska med. Handskar, buffar, tröja. Extra strumpor. Varma kläder för efteråt. Det är lite konstigt att packa ner allt detta när det är 23 grader och strålande sol ute. Men imorgon ska det vara 12 grader. Kanske regn. Buh.

Skorna saknas. Och våtdräkten.

Sedan var jag på stan för att titta på en av starterna som gick idag. Först var Fyrisån alldeles lugn och fin. 20 meter bort syntes alltfler gummimänniskor med gröna mössor. Startskottet. Vattnet börjar koka, svarta armar överallt. I slutet kom en människa som crawlade långsamt och en som hade bytt till bröstsim.

Det var typ jag.

Fyrisån kokar av alla svarta spindelben

Mina barn tyckte inte alls att allt detta var roligt men jag tvingade med dem till växlingsområde. Där fick vi se lite allt möjligt. De snabba som svischade iväg, folk som vinglade och dem som inte kom in i skorna som far fastsatta på pedalerna. Det kändes lugnande att inte alla var perfekta triathleter. 

Nu är allting packat, tror jag. Imorgon bitti träffar jag en medkämpe, allting blir enklare om man inte är ensam. Sedan hoppas jag att många kommer för att heja.

Jag är redo! Simma, cykla, springa!