Efter att cykeln ha blivit fin igen var det dags för den första turen. Jag kunde snabbt konstatera att fem år på tantcykel hade lämnat vissa spår, till exempel glömde jag bort att växla och att det inte går att bromsa genom att trampa bakåt. Hoppsan.
Men man glömmer inte hur man cyklar, det handlar mer om finliret.
På med mina triathlonkläder, den nya hjälmen och snabba skor. Inte cykelskor, de är hårda och trånga och det kommer att vara omöjligt att få dem på fötterna efter simningen. Det får bli cykling i löparskor.
 |
| Först längs ån, där jag har sprungit. Sen tillbaka längs på fina cykelbanor. |
Det var ovant i början och kanske inte det smartaste draget att cykla på grusväg i nästan 10km. Det blir grus i maskineriet. Men sen blev det kul och jag hittade ett bra tramp trots uppförsbacke. En liten extra sväng i slutet, in med cykeln i källaren, av med hjälmen och ut i skogen. Till fots.
 |
| Min fina gröna skog. |
Det kändes lite konstigt. Tunga lår från cyklingen. Bara att springa, röra benen framåt. Hur snabb är jag? Ingen aning, tant RunKeeper hörs inte. Springer lite över 5 km på 32 minuter, det var inte så illa.
Känslan efteråt: det kanske går ändå. Om vi nu antar att jag tar mig ut ur vattnet efter att ha simmat 400 meter så vet jag att jag kan cykla 20 km och springa 5 km. Det kan till och med bli kul.
Med nytt mod i kroppen åkte jag iväg för att shoppa energidryck och gel. Allt för dagen tri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar