tisdag 20 januari 2015

På hal is

När jag är ute på hal is har jag mina dubbskor. Det funkar riktigt fint och jag känner mig lite cool. Titta, här kommer jag! På dem vägar där ingen någonsin har skottat är det väldigt knöligt. Som en puckelpist för fötterna. På en sådan hamnade jag i lördags och just när jag undrade vad jag egentligen höll på med och kände mig lite mindre cool såg jag en tjej som sprang emot mig. Hon hoppade liksom jag omkring, letade efter bra ställen att trampa på och flinade mot mig. Jag blev full i skratt och ropade "heja oss". Bara de coola tjejerna springer på is.

Bambi på hal is med icebugs

Tillbaka på springvänligare underlag gjorde jag det självklara valet: in på en elljusslinga av okänd natur mitt i skogen. Grattis.

Först var det bara halt, lite senare blev det backigt också.
Härligt.

Förutom att puckelpisten fortsatte blev det också backigt. Men en fin slinga var det, ska komma ihåg det när isen har försvunnit.

Hal is är ändå bara hal is. Man vet vad man får och hur det blir. Riktigt spännande blev det däremot på PT-timme nr 2. Jag kände mig ganska laddat inför. Inte trodde jag att kunde göra så många push-ups och squats inför timme nr 1 så vad skulle kunna hända nu? Visst det skulle bli en ny utmaning men den skulle jag klara den också. Trodde jag.

Det jag lärde mig var att min hjärna och kropp inte har så lätt att samarbeta alla gånger. Rörelse som jag inte har gjort på sisådär två decennier eller ännu längre är inte lätta att få till. Det kändes rentav omöjligt och känslan att det är lika bra att låta bli smög sig på. Eller stormade in rättare sagt. Det är den känslan som har hållit mig tillbaka i så många år. Sämst i klassen, det är ändå ingen idé och allt det där.

Jag var lite ledsen ett tag, fick lite pepp och sen kändes det lite bättre. Jag ska ju lära mig hur man gör. Det är därför jag betalar dyra pengar för en PT istället för att bara betala dyra pengar för ett gymkort som sedan ligger i träningsväskan och skäms.

Jag tar ett djup andetag, gör mina läxor och fortsätter. På torsdag är det dags för timme nr3, jag tror knappast att det blir en revansch men förhoppningsvis ytterligare ett steg på den vägen som just nu känns besvärligare än den hala och puckelpistiga isen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar