Day 1

Jag är numera en sådan som springer. Men jag har fortfarande svårt för gymmet. Någon gång innan jul var jag på gymmet med Anja och kände mig som vanlig dum. Vad ska jag göra, varför vet alla andra vad de ska göra, varför ser de så proffsiga ut och framförallt så starka?

Jag behöver hjälp, tänkte jag då.

Hej, jag heter Natalie, jag är en sådan som springer men jag känner mig dum på gymmet.

Ungefär samtidigt höll min syster på med ett tufft 6-veckors program med PT och diet. Hon tyckte också att jag behöver hjälp och gav mig en PT-timme i födelsedagspresent. Och ett jättefint kort:

Den där bilden till höger, den tar jag.

Silicon-operation gone bad? Nej nej, det är Arnolds kropp som har fått mitt huvud. Vilken kombo.

Riktigt så ska jag inte se ut när jag är klar men nu har jag börjat hos en PT på gymmet. Jag var mycket glad att jag i alla fall kunde säga "I'm a runner" i intro-samtalet. Det är alltså en amerikansk tjej från Kalifornien, hon peppar men först måste jag göra som hon säger. Jag tror att det tog inte många minuter för henne att lista ut att det var just "runner" jag var och inte så mycket mer. Armarna har mest fått jobba under armpendligen och bålen pratar vi inte så mycket om.

I torsdags var det dags för "day 1". Det bästa med day 1 - enligt Kayleigh: man behöver bara göra den en gång. Klok tjej.

Började vid roddmaskinen och det var kul. Sedan en kreativare variant av en planka. Sedan sqauts, som tog ett litet tag att få till, och push-ups. Vet ni hur många push-ups jag har gjort sammanlagt under det senaste decenniet? Inte jag heller, men definitivt inte så många som i torsdags.

Med lite pepp, förhållningsorder och läxa i fickan kröp jag ut från gymmet, hem och in i duschen. Det var riktigt svårt att få av alla kläder.

Nästa dag: träningsvärk. Vad gjorde mest ont? Att diska och att ställa tallrikarna i skåpet. Att resa sig från soffan. Saker som man kan låta bli i värsta fall. Idén att ge upp det där med träningen helt och hållet och att istället satsa på att äta praliner i soffan dök upp. Det får vara plan B så länge.

Plan A är att styrketräna två gånger i veckan, under uppsikt och instruktion av PT Kayleigh. Frågan dök upp hur jag ska göra med springandet, det kunde vara aktuellt att dra ner på det under den här första perioden tyckte PTn. Till en gång i veckan! Aldrig i livet, sa jag, två gånger måste jag få springa. Nu är det upp till bevis att det går också. Två gånger gym, två gånger spring. Allt ska bokföras. Maten också.

Det här blir en utmaning - framförallt styrketräningen. Kan jag bli en sådan som går till gymmet? Ett riktigt spännande experiment, både för mig och PTn. Imorgon är det dags för pass 2.