Ganska exakt just nu är det ett år sedan att jag sprang min allra första löprunda tillsammans med Anja. Det var kallt, det regnade lite, det fanns is kvar på marken men vi gjorde det. Tre minuter gång, två minuter jogg, i en halvtimme.
Vi kände oss som hjältar.
Om fyra dagar ska jag springa en halvmara. Det enda jag kan säga till mig och mina springande kompisar är:
Gud vad vi är bra! Grattis!
Så här på årsdagen är det lika bra att erkänna: jag är en sådan som springer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar