Ja inte är det för den sköna fysiska upplevelsen av att jogga som jag gör det tänker jag surt efter att åter börjat jogga efter ett uppehåll som varat sedan september förra året. Men mer kroppsmedveten blir jag.
Plötsligt är jag mycket medveten om att jag en del magfett framtill som skakar till på ett ganska obehagligt sätt för varje springsteg. Jag blir också återigen påmind om att jag alltid får kliande nässelutslag när luften är kall och kroppen är varm, min huds hysteriska respons på temperaturutmaningar.
Vitsipporna strösslar marken, kvällssolen lyser. Det bästa med detta är att jag är ute och sen när jag sätter mig ned på kontorsstolen är min rygg inte längre stel. Det känns ändå bra, bra att det är gjort. Jag har börjat jogga igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar