måndag 7 april 2014

En ny nivå på nörderi

Just när jag börjar acceptera en sak, som att jag faktiskt är en sådan som springer, hittar jag på någonting nytt. Som ligger utanför komfortzonen. Gruppträningen var en sådan sak. Nördstämpeln brinner i pannan när jag tillsammans med 20 andra löpnördar springer uppför en backe eller tränar intervaller på bana.

För drygt en vecka sedan sprang jag långt, nästan 18km. Planeringen var inte den bästa, jag hade ätit för lite innan och efter 11,5km var energin slut. Jag fick gå nästan 1km och efter det fick jag aldrig upp samma fart igen. Då uppstod frågan: hur gör man med vätska och mat (eller annan form av energi) på långrundorna? Jag frågade bland mina springande vänner och svaret blev: om man springer längre än 10km kan det vara en bra idé att ha vätska med sig. Kanske druvsocker också.

I lördags träffades jag och Lisa på stan och jag passade på att ta nörderiet till en ny nivå:
Inte snyggt men förhoppningsvis bra att ha

Nu väntar jag bara på nästa långrunda. Min fina planering för veckan rann ut i ingenstans tillsammans med snoret som rinner från näsan. Det blir varken korta eller långa rundor på ett par dagar. Det är synd för att jag har sprungit som en gudinna, både tusingar och 300 meters- intervaller.

Och på tal om nörderier: efter intervallträningen igår smörjde jag in mina stackars vader med liniment och tog på kompressions-knästrumpor. Inget bildbevis på detta.

18 dagar kvar till halvmaran, jag hoppas att jag snart är frisk och kan trappa upp träningen en aning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar