Långpass med korv

I tisdags var det dags igen. Träning med löpgruppen - reflexvästarna och nördstämpeln på. Den här gången var det långpass och för att det hela skulle bli lite trevligare fanns en liten station vid starten av slingan. Stationen bjöd på energidryck, energibars, korv och salta gurkor.

Ja, precis, helt rätt, det bjöds på KORV. En runda över broarna var 3mkm lång och jag kan bara säga att korvbitarna efter 9 km var nog dem godaste jag har ätit på länge. Det var faktiskt så gott att det blev 15 km totalt på 1,5 timme. 

Lite spooky var det allt att springa i mörkret och bitvis i dimman. Men fint också. För övrigt tycker jag inte om min reflexväst, den är för stor och lever sitt eget liv. 

Snart är det dags för tunnelloppet och inför det kommer jag att få en ny väst. Som förhoppningsvis passar bättre. Västen ska bäras under loppet, på foten ska det sitta en chip för tidtagning och på armen ett armband för att komma in i rätt startfålla.

So far so good. Men. Det finns två stora problem. Nummer ett: ingen gps i tunneln. Fru RunKeeper kommer inte att ha en chans att berätta för mig hur långt och hur snabbt jag har sprungit. När jag precis hade bearbetat den informationen upptäckte jag problem nummer två: inga hörlurar är tillåtna.

Jag ska alltså springa ett lopp utan att ha koll på tid och distans och utan att någon sjunger för mig att jag är amazing. 

Nu har jag hört talas om att folk sprang och hade koll på sin tid innan det fanns gps. Jag sprang inte då men jag litar på den informationen. Jag tänkte alltså att jag helt enkelt kan få använda min klocka som tidtagningsur och kolla på den när jag springer förbi km-skyltarna. Då händer detta:

Armandet går av. Inte för första gången, i och för sig, men efter en viss semester på Island där lagningen av mina vandringskängor med "hurtiglim" ingick i kvällsritualen har jag lite rutin vad det gäller sådana saker. Armbandet sitter på plats igen men vem vet hur länge det sitter kvar? I tisdags tappade jag klockan medan jag sprang och kunde precis rädda den innan ett par snabba fötter trampade på den. I tunneln finns det nog ingen chans. Och då ska jag ändå märka först att jag har tappat nåt.

Så just nu ser det ut som om jag kommer att springa utan musik, gps och klocka. Det känns nästan som om jag lika gärna kan springa naken. 

Nej förresten, det går inte, reflexvästen måste vara på.