Saker som gör mig glad

Februari är inte min månad. Jag kan tänka tillbaka nästan hur länge som helst och nästan varje februari har jag varit sjuk. Förra året fick jag ställa in en resa till Boston till exempel. Ett annat år ställde jag till det när jag inte kunde undervisa. Andra gånger har jag bara varit hängig, men alltid är det någonting.

I år tillkommer en ny dimension förutom att det är trist att vara förkyld och hängig: hur blir det med halvmaran om jag inte kan träna? I lördags var jag ute och sprang för första gången på en hel vecka, helt otroligt i mitt nya liv och ännu mer otroligt att detta skulle vara ett problem om jag tänker på mitt gamla liv där jag var en sådan som inte springer. Det blev 6 km på i skogen på isfläckar. Jag hade mina vanliga löparskor och två gånger vurpade jag nästan.

Det var jobbigt, jag hade nog inte kunnat springa mycket längre och då börjar man ju undra hur det ska gå den 26 april när jag ska springa 21 km. Men det var skönt att komma ut, jag mår bra av det. Halvmaran känns lagom långt bort för att hålla hoppet kvar.

Senare på dagen var jag på stan och gjorde fler saker jag mår bra av. Because I am worth it och för att det är februari. Alla medel är tillåtna för att överleva. Detta blev min oplanerade må-bra tur:

1. Cykla ner till stan. Helt sant, man kan cykla! Inget is, bara en massa grus. Det blir så mycket snabbare än att gå, tjohej!
2. Första stoppet: notaffären. Dottern har börjat spela piano och jag skulle införskaffa noter till musiken till Harry Potter. När jag ändå var där köpte jag också notpapper för den nyblivna pianisten och kompositören (ja, här är det en stolt mamma som skryter) och, av en ren händelse, noter till mig själv. Eller, som jag uttryckte det i affären, till en sådan som har spelat tidigare men tagit ett uppehåll i sisådär 20 år. "Är det till dig, eller?" analyserade hon knivskarpt och visade mig var jag kunde titta. Bläddra igenom noter, det är en ren fröjd. Jag sneglade på en flygel men det är inget jag spontanshoppar. Någon måtta får det vara. Gick därifrån med en liten påse med noter i och noter på och var glad.
3. Nästa stopp: musikaffären. Det lilla digitala pianot skulle pimpas med en pedal. 
4. Nu börjar rättvisefaktorn kicka in. Dottern ska få noter och notpapper, då kommer sonen bli ledsen. Bäst att ha något litet till honom också och på vägen till en plastic-fantastic leksaksbutik råkar jag passera "The English Shop". Jag kunde ha gått förbi men jag gick in. Ut kom jag med choklad (Maltesers och Galaxy) och citronté. Då hade jag verkligen bara tagit det viktigaste och var ännu lite gladare.
5. På väg hem cyklade jag en bit längs ån för att kolla isfläcks-läget och såg att det är fullt möjligt att springa där. Banan på Studenternas IP är fritt och öppen också och jag började planera veckans isfläcks-fria träning.
6. Glad, gladare, dags för gladast: jag kommer hem, noter packas upp, pedalen kopplas in, det spelas piano, vi tittar på noterna och lyssnar på musik på spotify, vi äter choklad och dricker te.

En liten bit av lycka mitt i februari. Löpning, musik och choklad. Perfekt.