Du underbara maj (och juni)

Jag har inte hunnit skriva så mycket på den här bloggen på sistone. Eller egentligen inte alls. Den underbara månaden maj kom i full fart och höll mig sysselsatt.

Jag har

• varit i Madrid med mina barn för att hälsa på en god vän
• varit på kurdisk bröllop (kan bokföras som träningspass i kurdisk dans)
• varit i Göteborg på Vetenskapsfestival med Lisa
• hälsat på mina svärmödrar och svåger på Torsö i Västergötland
• sprungit VårRuset
• haft min syster på besök
• åkt 46 mil på en dag för att se Harry Potter utställningen i Norrköping

Tro det eller ej, jag har även jobbat och sprungit en del. Jag kunde ha jobbat lite mera kanske. Om jag kunde ha trollat fram lite mer tid. Självklart skulle jag alltid vilja springa mera men det har varit lite svårt att hitta ett nytt träningsupplägg efter halvmaran.

VårRuset - ett lopp med medalj och choklad. 

VårRuset blev mitt första lopp i dåligt väder. Det regnade ganska mycket och förutom några tusentals tjejer tyckte även sniglarna att det var en fin kväll för att korsa vägen till andra sidan där gräset säkert är grönare och saftigare. Lilla snigel, akta dig, här kommer de snabba tjejerna som tar mer hänsyn till vattenpölarna än dig. Stackars lilla snigel.
Men fort gick det, tekniken svek mig och jag var alldeles för fort i början - passerade 2km markeringen efter 10 minuter. Efter det gick det lite långsammare och jag kom i mål på 27:49.

Början av löprundan på Torsö

Bara två dagar innan hade jag sprungit på Torsö i strålande sommarväder.

Problemet med korta distanser är att jag inte vet hur jag ska lägga upp det. Jag känner att jag måste springa så fort jag bara kan redan från början och det blir lite stressigt. Jag tycker nog mer om att springa en längre distans och att kunna ta det lite mer som det kommer. Så länge som jag rör mig framåt är det ok. Som den här fina turen som råkade bli 14km:

Så vad händer nu? Just nu är jag faktiskt också förkyld, precis som Anja. Imorse sa min kropp högt och tydligt att det inte alls var någon bra idé att åka till Stockholm men att jag skulle gå och lägga mig igen. Efter några timmars sömn med feberdrömmar kändes det lite bättre. Min kropp kanske ändå kan förlåta mig för alla galenskaper jag hittar på. Imorgon ska jag ta mina ben till naprapaten och förhoppningsvis blir de glada efter det.

Planen är att bli snabbare på milen. Tre lopp väntar: Tjejmilen, Kung Björn och Tunnelloppet.